info@lavastenen.se

Bli medlem

Om oss

Lavastenen är en ideell förening för personer som har eller har haft psykiatriska diagnoser och mental ohälsa med socioekonomiska konsekvenser eller vice versa. Föreningen fokuserar på välgörande aktiviteter inom kultur, som vi ser är medicin för själen.

Vi strävar efter en långsiktig och hållbar lösning för individers självständighet. Genom att flytta fokus till varje persons egen kompetens och förmåga, vill vi minska beroendet av samhällets insatser. I stället för att bara se hinder och oförmågor, vill vi ta tillvara på den potential som finns inom oss alla. När vi utgår från personers egna förmågor och intressen, kompletterar med det som behövs, samt stärker dem att tro på sig själva och vad de kan åstadkomma, kan konceptet spridas vidare och hjälpa ännu fler i samma utvecklande anda.

I dag erbjuds väldigt få aktiviteter som är meningsfulla för personer som befinner sig utanför arbetsmarknaden. Vare sig det gäller de som själva känner att de behöver någon form av sysselsättning eller de som annars står utan inkomst.

Långtidsarbetslösa, sjukskrivna, personer med sjuk- och aktivitetsersättning eller de som hamnat mellan stolarna, befinner sig ofta i samma sits – brist på meningsfulla aktiviteter. I många fall, handlar det inte bara om avsaknaden av meningsfullhet, utan även en enorm påfrestning av att tvingas till meningslösa åtgärder.

När det finns, är det oftast platsbrist och lång väntetid, vilket innebär att alla inte får möjligheten. Där spelar vårt arbete en stor roll.

Historik

 

December 2017

Idén kom till en vinterdag i december 2017, när två personer som så många gånger förr, hade livliga diskussioner över en kopp kaffe. Vi hade under flera år haft massor av idéer och planer, men ingenting hade hänt. Då föddes “Söndagsträffar”.

Vi bestämde att vi undantagslöst skulle ha en träff varje söndag. Skillnaden till tidigare planer, var att vi inte skulle bestämma en träff för en specifik aktivitet. Enda regeln, var att vi slaviskt skulle ses på söndagar och varje söndag skulle ta oss ett steg framåt. Litet som stort och vi skulle ha penna och papper och notera våra tankar och idéer.

Huvudmålet med våra söndagsträffar, var att vi ville komma igång med POD och Live stream, där vi öppet skulle berätta om våra liv, med inslag av humor. Vi ville spela in tänkvärda och humoristiska sketcher för att sprida vårt budskap, samt dela med oss av egenproducerad musik och texter, där vi förmedlar våra tankar och känslor.

Januari – mars 2018

Vi följde planen och hoppade inte över en enda söndag, om det inte fanns en skälig grund för det. Vi hade tidigare lärt oss att vi inte kunde ses över en kopp kaffe, utan att våra kreativa hjärnor kom i gång. Så det gick åt många block och pennor under alla dessa söndagar.

Vi gjorde upp planer och satte upp mål, både enklare och större projekt. Det var aldrig brist på idéer och de utvecklades mer och mer efter varje gång. I början av januari fick vi igång vår regelbundna kurs inom musikproduktion med fem deltagare.

De första två månaderna hade vi oftast inte gjort det vi hade bestämt oss för till nästa gång bortsett från vår musikverksamhet, men eftersom vi träffades ändå, sköt vi fram det till nästa söndag. Det var vanligt att det inte hände något då heller. Men det var just det som fick saker att ske. När man i vanliga fall misslyckas med att få något gjort, är det lätt att deppa ihop och tycka att man är meningslös. Men det gick ju inte. Söndagsträffarna var heliga och ingen klandrades för om något inte blev gjort.

Men vem kan acceptera något annat än tredje gången gillt?  Möjligen om någon yttre omständighet tvingar in en i något. Det är väl känt att tvångsmedel inte är utvecklande. Men våra möten hade inga sådana krav. En kopp kaffe och en pratstund var det enda. Eftersom dessa stunder blev av, ledde det till fler tankar och idéer. Till exempel om varför vi inte hade gjort det, vilka hinder som fanns i vägen och vad vi kunde göra åt det.

April – juni 2018

Resultatet blev att vi utvecklade strategier för att få fler saker att hända och vi blev bättre och bättre på att göra verklighet av våra idéer. Vi blev också modigare i takt med att både våra idéer och vi själva utvecklades. Trots att vi kände stort obehag vid telefonkontakt, började vi ringa alla planerade samtal och vi bestämde möten med ansvariga inom olika instanser. Främst kommunen. Vi ville dela med oss av våra kunskaper och idéer och berätta lite om oss själva och våra behov, samt att det finns många fler med samma behov.

Vi ville sprida vårt budskap, om hur vår verklighet ser ut och vilka käpphästar som finns, samt erbjuda idéer på konstruktiva lösningar för dessa. Alla samtal och möten som vi hade togs emot väl, men som i början när det krävdes tre söndagar för oss att få något gjort, var inget emot vilken tid kommunen behöver för att förbereda sig.

Vi lärde oss att hur mycket information vi än delade med oss av till olika delar på kommunen, så blev de bara innerligt intresserade vid de tillfällena som vi sågs. Psykiatrin, habiliteringen, personligt ombud och boendestödjare, är lättare att nå fram till.

Sommaren 2018 

Under sommaren 2018 blev vi kontaktade av ordförande i OA, en förening för autister som flera av oss var med i. Han undrade om vi var intresserade av att vara med och bilda OA Västernorrland. Eftersom vi numera var vana vid regelbundna möten kändes det som en mycket bra idé. Föreningen OA Västernorrland bildades den 4 augusti 2018.

Hösten 2018 – Våren 2019

Vi la ner mycket energi på den nya föreningen och började planera stort inför firandet av Autisternas Dag den 18 juni 2019. Trots att vi inte var så många, hade vi bestämt oss för att det skulle bli något stort. Det blev en heldag på Sliperiet med föreläsningar, smörgåstårta och fika, samt några medlemmar som intog scenen och sjung och spelade. Evenemanget annonserades ut i tidningen. Det blev ett 30-tal besökare och riktigt lyckat. OA Västernorrland blev startpunkten för att firandet av Autisternas Dag, skulle bli ett stort jippo varje år i hela landet.

En stor del av vår tid och energi gick åt till arbetet i OA Västernorrland. Våra heliga söndagar fortsatte dock som vanligt med en blandning av planering och idéer för OA och våra andra planer.

Hösten 2019

Eftersom vi redan hade en pågående musikverksamhet och att alla deltagare i musikverksamheten var autister, la vi in detta som en del i OA Västernorrlands utbud hösten 2019. Det visade sig också att vår önskan om att lära oss spela teater, delades av flera av de övriga medlemmarna i OA Västernorrland. Genom studieförbundet hittade vi en teaterledare och började därmed med teater för autister.

En av våra medlemmar i Lavastenen har haft kurser i “Läkande skrivande” vid flera tillfällen sedan 2009. En kurs på två terminer som har varit populär bland personer med psykisk ohälsa, dålig självkänsla och personer med psykiatriska diagnoser. OA Västernorrland annonserade ut att även detta fanns som utbud.

2020 – Pandemin

Som för de flesta, blev inte 2020 som planerat, men tvärtom till många andra, blev det ett händelserikt år för OA. Idéer för digital verksamhet fanns det redan gott om. Det var i stort sett bara att sätta igång dem. De digitala träffarna blev en succé för autister.

Våra söndagsträffar pågick fortfarande och vi arbetade på att så småningom starta vår förening för en större grupp och med en lite annorlunda inriktning. OA Västernorrland behövs, men vi behövs också. Kulturverksamheten, bortsett från teater och film, verkar vara mer en grej i OA Västernorrland. Intresset för läkande skrivande har inte varit särskilt stort. Däremot har vi ofta sett en önskan för den här typen av aktiviteter hos andra grupper inom psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser.

Detta innebär inte att ovanstående verksamheter försvinner från OA Västernorrland, utan de anpassas för att bättre stämma överens med behoven. Ljud- och filmteknik finns det ett större intresse för och dessutom är det ett behov för teaterverksamheten för autister samt deras planerade dokumentär. Eftersom båda föreningarna har en hel del gemensamma intressen och värderingar till exempel att vi också är en förening där anhöriga utan egen erfarenhet inte kan bli medlemmar samt att vi har några gemensamma medlemmar, finns det goda chanser till framtida samarbetsprojekt. 

Båda föreningarna är viktiga och autister är en målgrupp som ofta hamnar vid sidan om i föreningar som består av fler målgrupper än autister eller där anhöriga tillåts vara medlemmar. I vår förening ska ingen hamna utanför och alla ska ges möjlighet att komma till tals. 

2021

Under 2021 färdigställde vi stadgar för Lavastenen och gjorde slag i saken. Vi hade vårt bildandemöte den 27 augusti 2021 och eftersom det fortfarande pågick en pandemi, tog det ett tag innan registreringen var klar. Men den 12 oktober 2021, fick vi vårt organisationsnummer. Sedan oktober 2021 har vi förutom våra söndagsträffar, haft månatliga styrelsemöten. Större delen av året, handlade om planeringsarbete, informera och skapa ett nätverk samt ansluta oss till ett studieförbund. Med tanke på vårt stora intresse för kultur och musik, var Medborgarskolan i Örnsköldsvik ett givet val.

2022

Den bästa responsen fick vi när vi gick ut till allmänheten en dag på stan under våren 2022. Eftersom vi gillar effektivitet valde vi att sprida information om Lavastenen i samband med Hjärnkolls kampanjedag den 5 maj. Lavastenen hade nämligen ansvaret att sprida deras budskap i Örnsköldsvik. Vi skrev ut broschyrer om både Lavastenen och Hjärnkoll Västernorrland och tanken var att vi skulle dela ut dessa till människor som passerade på torget. När vi väl kom in till stan, insåg vi att det inte alls är ett effektivt sätt att sprida information. Det är få människor som tar emot broschyrer på det sättet och om de gör det, är det ofta bara för sakens skull och de kommer på sin höjd snegla på den.

Vi ändrade strategi och besökte flera butiker i stället. I första hand de som vi trodde kunde ha ett särskilt intresse av vårt budskap såsom hälsokostbutiker. Vi gick in och lämnade över broschyrer och berättade om oss och psykisk ohälsa. Dessutom blev utmattningssyndrom ett hett samtalsämne, när vi berättade att Lavastenen just den kvällen hade premiär för digitala träffar för utbrända. Vi fick ett härligt mottagande vid vårt första besök och ett positivt bemötandet fortsatte i alla butiker som vi valde att besöka.

Att så många butiksägare och personal, mer än gärna ville prata om utbrändhet, var vi inte beredda på. Även om vi vet att många drabbas av utmattningssyndrom, räknade vi inte med en sådan öppenhet så snabbt och på så många ställen. Förutom butiker, besökte vi kommunen och biblioteket. En orsak till det positiva mottagandet kanske beror på att det råkade vara kvinnor som vi träffade? Kvinnor blir ju utbrända i större utsträckning än män.

På premiären för vårt digitala café hade vi bjudit in Hjärnkoll Västernorrlands samordnare för att berätta om deras verksamhet. Det blev en lyckad träff och vi hann med ett par träffar till innan sommaruppehållet. Till hösten sätter vi igång igen och även om det är en träff för utbrända, så handlar det om psykisk ohälsa i alla dess former. Vi blir ju utbrända av olika anledningar, både fysiskt och mentalt.

Att dessa träffar har haft uppehåll, innebär inte att vi på Lavastenen har legat på stranden hela dagarna. Lite semester har vi haft så klart, men vi har fortfarande haft våra söndagsträffar och då händer det saker hela tiden. Eftersom en i gänget är projektledare för en attitydundersökning, har vi träffats för att diskutera hur vi ska utforma den. Vi har valt att rikta in oss på arbetsgivare, eftersom det är ett särskilt intresse för oss.

Redan när vi började med våra söndagsträffar, har vi planerat att göra något liknande som ovanstående butiksrunda. Tanken är att gå runt till arbetsgivare och även boka in besök för att berätta om vilka vi är, vad vi kämpar för och vilken potential vi har. Vi tror nämligen att de bästa förutsättningarna att ändra på attityder kring psykisk ohälsa, psykiatriska diagnoser och socioekonomiskt utsatta i samhället, är via dem. De borde rimligen bara vara intresserade av en sak – att du klarar av jobbet och till och med är riktigt duktig på det. Inte en massa antaganden om hur en viss grupp människor fungerar. Människor med diagnos innebär inte en massa kopior, utan var och en har sina egna unika förmågor och personligheter. 

Den 7 maj hade vi en mindre föreläsning  på Medborgarskolan i samarbete med Hjärnkoll Västernorrland . Meningen var att en föreläsare från Lavastenen skulle informera om vår förening och berätta lite om sig själv och att samordnaren för Hjärnkoll Västernorrland skulle informera om deras arbete. Eftersom samordnaren fick förhinder fick vår föreläsare med kort varsel ta hand om båda. Därmed blev vår egen föreläsning kortare än planerat.

Murphy's law

Kontakta Oss

1 + 7 =